Hangö Fågelstation

Hangö fågelstation, även känd som Halias, ligger på Hangö udds yttersta spets och är med samma den sydligaste punkten på Finlands fastland. Stationen grundades och upprätthålls av Helsingforstraktens ornitologiska förening Tringa r.f. sedan år 1979. På stationen idkas forskning och uppföljning av fåglar och naturvänner av alla åldrar introduceras till fågelskådning och naturskyddsarbete.

Halias är känd framför allt för vårens ejder- och transträck, samt som en uppföljningsplats av höstens strövande fåglar och andra sträckfåglar. Under hösten stryker massiva flockar av mesar och finkfåglar över udden, med en styrka på många tusen individer. Strövande hackspettar, nötskrikor och nötkråkor ackumuleras också i exceptionellt stora mängder just på Halias. Det observeras även stora antal sträckande sjöfåglar, tranor, vadare och rovfåglar. På Hangö fågelstation ser man fåglar alltid då havet är isfritt!

Årscykeln på Hangö fågelstation

Vårsträcket börjar vanligtvis i mars, beroende på hur stäng vintern har varit. I mars‒april skiftet är sträcket redan i full gång, då tusentals ejdrar och hundratals andra sjöfåglar sträcker förbi udden. Halias är en av de bästa lokalerna i Finland för att se tranornas stäck på våren, då man kan räkna flera tusen individer på en dag. I slutet av april börjar vadarna – t.ex. strandskatorna och Tringa-snäpporna – passera stationen under sitt sträck mot nordliga häckningsområden. I maj fortsätter det arktiska sträcket (Arktikan) i form av tusentals gäss, lommar och vadare, framför allt under senare hälften av maj. Arktikan är emellertid mindre intensiv än i östra delen av Finska viken, men ibland kan sträcket vara spektakulärt även i Hangö.

Höststräcket har sin start redan i mitten av maj, då knip-, ejder-, gräsands- och storskrakshanarna börjar flytta mot sina ruggningsområden, där de tillbringar sommaren. I juni är fåglarnas sträck sparsamt. Vissa år kan man observera mindre korsnäbbars strövtåg. Vadarnas höststreck blir allt livligare i början av juli, då man börjar se bl.a. Tringa-snäppor och kärrsnäppor. Skrattmåsarnas sträck kulminerar i medlet av juli. I slutet av juli kan hundratals vadare rasta på Gåsörsuddens grusbank, givetvis beroende på havsvattenståndet. I augusti är de mest påfallande sträckande arterna storskarv, sparvhök, trädpiplärka, gulärla och svalorna. Sträcket blir livligare mot slutet av månaden.

I september är det synliga sträcket som intensivast. Tranor, sjöfåglar, rovfåglar, duvor och många tättingar flyttar då i stora mängder. Dagar med tusentals tranor och hundratals rovfåglar är en regelbunden syn. I slutet av september och i oktober börjar de strövande fågelarternas skådespel. De största mängderna strövande fåglar ses oftast i början av oktober, då man under ett bra år kan se tusentals mesar och hundratals nötskrikor på en dag. Den här tiden är också mest hektisk för ringmärkarna, eftersom det kan fångas över tusen fåglar i näten på en dag. En specialitet på Halias är nattfångst av ugglor med nät för ringmärkning. Den bästa tiden för ugglor är oktober och under de bästa nätterna kan det fångas fem arter eller över 20 individer.

Oktober är också den bästa tiden för bl.a. hackspettar, finkfåglar och sällsynta gäster från öst. Till exempel större piplärka, samt taiga- och kungsfågelsångare är så gott som årliga uppenbarelser. I början av november minskar sträckets intensitet avsevärt, men man kan fram till december se fina mängder sjöfåglar, t.ex. storskrakar. År då det finns rikligt med rönnbär ser man sidensvansar och björktrastar ännu i början och mitten av vintern. På vintern hålls havsområdet isfritt längst på Tringas område. Så länge det finns öppet vatten vid Gåsörsudden, trivs knölsvanar och många andra sjöfåglar på stället. Under milda vintrar är Hangö udds spets även en av de mest gynnsamma platserna för att observera tillfälliga övervintrare.

Fågelstationen är vanligtvis bemannad åtminstone från början av mars till början av juni, samt från slutet av juli till slutet av november.

Statistik

Historia

Halias grundades i februari 1979. Läs mera om händelserna då stationen grundades:

Karno Mikkolas text om grundandet av Hangö fågelstation
Årsberättelsen från fågelstationens första år
Utdrag från den nuvarande stationsbyggandens och dess första invånares historia:

De första invånarna i huset var fiskaren Anders Sundström (född 11.8.1873) och hans fru Selma Sundström (född 31.5.1877). De hade gift sig i Österbotten i Öja kommun år 1899, där de bodde vid Sveins småbruk och delade sitt hem med den utvidgade familjen. Eftersom förhållandena var trånga och fattiga, flyttade äkta paret Sundström till Södra Finland, i jakt på smör på brödet. De anlände till Bromarv år 1900 och började livnära sig på fiske, först genom att hyra fiskevatten. Efter två eller tre år flyttade paret till Hangö, där de fortsatte med sitt yrke som fiskare. Hangö stad hade enligt Anders önskan gått med på att hyra ut fiskevatten och ett landområde på Hangö udd, där de fick bygga ett hus och röja en liten åker. Det sägs att huset (fågelskådarnas nuvarande hus) byggdes av Anders tillsammans med hans äldsta son Gunnar (född 1900). Byggandet av husets sockel påbörjades ungefär år 1919. En del av husets byggnadsmaterial var från Russarö, där man samtidigt hade rivit byggnader. Familjen flyttade till huset om somrarna, men bodde vintrarna i staden tills Gunnars familj slutligen bosatte sig fast på Hangö udd. Där bodde de ända tills vinterkriget bröt ut. Sundströms familj var riktiga naturvänner. De såg till att inga tjuvfiskare eller tjuvskyttar rörde sig på området. Ifall pojkarna märkte en räv på någon av kobbarna, åktes det strax ut för att fånga den. Även folk som täcktes hålla sina hundar lösa under sjöfåglarnas häckningstid blev snabbt bortkörda. Vinterkriget och uthyrandet av Hangö udd till Sovjetunionen tvingade Gunnar och hans familj att flytta bort från området, men efter att hyrestiden hade gått ut, återvände Sundströms familj till sitt hem. Ryssarna hade behandlat huset hårdhänt, men de hade ändå inte bränt ner det. De hade däremot gjort ett stort hål i väggen mellan rummen och ugnen hade demolerats. Sundströms familj bodde i huset året runt ända till 1960-talet och ett antal somrar in på 1970-talet. Då Gunnar blev äldre, sålde han sitt hus till Tringa för 1500 mark i januari 1979.
Texten baserar sig på information som fåtts av Kaj och Mikaela Ahlman, Hans Sundström och Karno Mikkola.